Jag hatar när folk knäcker med fingrarna och tårna.

Jag är jätterädd för spindlar.

Jag ÄLSKAR chips.

Jag har väldigt lätt för att bli irriterad, men oftast går det över väldigt fort.

Jag har märkt  den senaste tiden att med vissa människor i min närhet kan jag inte riktigt vara mig själv och slappna av eller vara riktigt glad. Blir väldigt irriterad av hur dom beter sig ofta, men i dom här fallen kan jag nästan aldrig släppa det fort.

Är väldigt less på folk som tror sig vara så mycket bättre än alla andra och som tror dom vet precis allt om alla.

Jag är väldigt virrig och disträ, har hört att sånt kommer med åldern?

Många förstår ofta inte att jag skämtar, är ofta väldigt dryg och sarkastisk när jag gör det.

Jag behöver vara ifred och tänka mycket själv, men när jag är klar med det så vill jag bara vara nära dom jag tycker allra bäst om.

Förr brydde jag mig mycket om att jag inte skulle vara bra nog, både vad det gällde utseende och peersonlighet, och jag kände ofta att jag var tvungen att prestera bra. Nu bryr jag mig inte ens i närheten av lika mycket men har fortfarande svårt för när jag misslyckas med något.