Sitter och försöker jobba lite matte, fasen svårt att koncentrera sig. Datorn lockar en hel del och är något otålig för väntar på att mattias ska komma hit. Hoppas på att mesen köpt med sig chips som vi kan äta när ja tvingar honom att se desperate housewives med mig, kan det bli bättre? Åhhhh nej jag tror bannemej inte det!
Förövrigt kan jag tala om att jag har ångest för en sak just nu

Det är snart december och hälften av trean har snart gått. Om ett år är mina vänner nog i olika delar av världen och frågan är, vart kommer jag vara?
Har sån ångest för vad jag vill göra och vart jag vill ta vägen. Och nåt som är ännu värre är att inse att man kommer skiljas från alla man känner under ett helt år, tänk om man tappar kontakten efter det?
Jag kommer ihåg den sista veckan i nian, alla gick runt och skrev i varandras avslutningsböcker och jag tror nog att nästan alla skrev "hoppas du får det toppen på gymnasiet, vi får inte tappa kontakten!"
Men det är så himla många av dem som man aldrig träffar längre, som man knappt hejjar på.
På avslutningsfesten och på avslutningen så var det jättemånga som var ledsna för att nu skulle vi inte ses varje dag längre och nu skulle vi skiljas åt. Men vissa ser man flera gånger i månaden för de flesta bor kvar här.
Men nästa år då?
Då sticker vissa iväg och pluggar och vissa åker iväg utomlands, och dem kommer man inte träffa titt som tätt.
Visst får man försöka hålla kontakten med dem man vill ha kvar i sitt liv, men tänk om dom inte bryr sig då?
Det gör ont att inse att man inte betyder lika mycket för någon som den gör för en själv.
Jag tror det är det jag är mest rädd för.
Det är inte att åka ut i världen helt själv, att lämna det trygga stället man kallar "hemma".
Det är att komma tillbaka och inse att inte alla dem som man lämnade efter sig finns kvar och väntar på en.